Vad är fästingar hos hund?
Fästingar är små spindeldjur som behöver blod från djur eller människor för att utvecklas. Den vanligaste fästingen i Sverige är Ixodes ricinus, men även andra inhemska och tillfälligt importerade fästingarter kan förekomma.
Fästingen kan vara mycket liten och platt innan den har sugit blod. Efter ett längre blodmål blir den rundare, större och ofta gråbrun.
Alla fästingar bär inte på smittämnen och ett fästingbett innebär inte automatiskt att hunden blir sjuk. Risken minskar när fästingar upptäcks och tas bort tidigt.
Den här sidan ingår i Zoostars Hundhälsoguide och kategorin Valp, infektioner & parasiter.
Informationen är allmän vägledning och ersätter inte veterinärbedömning, diagnos eller behandling.
Var sitter fästingar oftast på hunden?
Fästingar kan fästa nästan var som helst, men de söker ofta områden där huden är tunn och där hunden har svårt att komma åt själv.
- Runt nosen och läpparna
- På och bakom öronen
- Runt ögonen
- På halsen och under hakan
- I armhålorna
- I ljumskarna
- Mellan tårna
- På benen
- Under halsband eller sele
- Runt svansen och bakdelen
Känn igenom hela hunden efter promenader i högt gräs, skog, buskage och fuktiga områden. Glöm inte att kontrollera mellan tårna, i hudveck och under utrustning.
Så tar du bort en fästing från hunden
Ta bort fästingen så snart du upptäcker den. Använd en smal pincett eller en fästingborttagare som gör det möjligt att komma nära hundens hud.
- Dela pälsen så att fästingen syns tydligt.
- Ta tag så nära huden som möjligt.
- Undvik att klämma på den blodfyllda kroppen.
- Dra fästingen lugnt och rakt ut.
- Kontrollera området efteråt.
- Tvätta händerna efter hanteringen.
- Rengör verktyget.
- Anteckna datumet om hunden senare blir sjuk.
Fästingen behöver inte vridas. Smörj inte in den med olja, smör, alkohol eller andra ämnen före borttagningen.
Undvik att bränna fästingen medan den sitter fast på hunden. Det kan skada huden och gör inte borttagningen säkrare.
Rodnad, svullnad eller kvarvarande delar efter fästingbett
En liten rodnad, svullnad, skorpa eller fast knöl vid bettstället är vanligt och kan finnas kvar en tid efter att fästingen har tagits bort.
Om delar av fästingens mundelar sitter kvar behöver du normalt inte gräva i huden. Kroppen brukar stöta bort delarna tillsammans med en liten lokal inflammation eller sårskorpa.
Håll området rent och kontrollera det dagligen. Kontakta veterinär om svullnaden fortsätter växa, blir mycket öm, börjar vätska, luktar illa eller om hunden får feber eller påverkat allmäntillstånd.
En lokal rodnad efter ett fästingbett betyder inte automatiskt att hunden har borrelios.
Vilka sjukdomar kan fästingar överföra till hund?
Fästingar kan bära flera smittämnen, men risken beror på fästingart, område, hur länge fästingen sitter och vilket smittämne den bär på.
I Sverige är granulocytär anaplasmos en viktig fästingburen infektion hos hund. Borrelia kan infektera hundar, men klinisk sjukdom till följd av infektionen är enligt SVA mycket ovanlig.
TBE-virus kan infektera hundar, men sjukdom hos hund är mycket sällsynt. Efter utlandsresa eller import kan andra fästingburna sjukdomar som babesios och monocytär ehrlichios behöva övervägas.
- Feber
- Plötslig trötthet
- Nedsatt aptit
- Hälta eller stelhet
- Muskel- eller ledsmärta
- Ovilja att röra sig
- Blödningar eller blåmärken
- Bleka slemhinnor
- Mörk urin
- Kramper eller balansproblem
Symtomen är ospecifika och kan bero på många andra sjukdomar. Veterinären behöver därför bedöma hunden och välja lämpliga prover.
Anaplasmos hos hund
Granulocytär anaplasmos orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum, som överförs genom fästingbett. Infektion är vanligt förekommande hos svenska hundar, men de flesta infekterade hundar utvecklar inga symtom.
När symtom uppstår handlar det ofta om en akut sjukdomsperiod med feber och försämrat allmäntillstånd.
- Feber
- Plötslig slöhet
- Muskel- och ledsmärta
- Stelhet
- Ovilja att röra sig
- Hälta
- Ibland kräkningar eller diarré
- I ovanliga fall blödningar
Ett positivt antikroppsprov visar inte automatiskt att hundens aktuella symtom orsakas av anaplasma. Många friska hundar har antikroppar efter en tidigare infektion.
Borrelia hos hund
Hundar kan infekteras med borreliabakterier genom fästingbett, men infektionen orsakar enligt SVA mycket sällan eller aldrig tydliga sjukdomssymtom hos svenska hundar.
Antikroppar mot borrelia är därför inte samma sak som en diagnos. Ett positivt blodprov kan bara visa att hunden någon gång har blivit infekterad.
Långvarig trötthet, återkommande feber eller återkommande hälta ska inte automatiskt förklaras med borrelia. Veterinären behöver först utreda andra, mer sannolika orsaker.
Det finns vaccin mot borreliainfektion för hund, men behovet och den möjliga nyttan ska bedömas individuellt tillsammans med veterinär.
Kan hundar få TBE?
Hundar kan infekteras med TBE-virus genom fästingbett, men det är mycket ovanligt att infektionen leder till klinisk sjukdom.
De få hundar som har beskrivits med TBE-sjukdom har fått ett snabbt och allvarligt förlopp med hög feber, kraftigt påverkat medvetande och neurologiska symtom.
- Hög feber
- Plötsligt förändrat beteende
- Nedsatt medvetande
- Balansproblem
- Kramper
- Svaghet eller förlamningssymtom
Neurologiska symtom och snabbt försämrat allmäntillstånd kräver omedelbar veterinärvård. Det finns inget vaccin mot TBE som är godkänt för hund.
Kennelfästing och fästingar efter utlandsresa
Hundar som reser eller importeras från varmare delar av Europa kan föra med sig kennelfästingen, även kallad brun hundfästing, Rhipicephalus sanguineus.
Till skillnad från den vanliga svenska fästingen kan kennelfästingen leva och föröka sig inomhus. En population kan byggas upp kring hundens bäddplats, i springor, möbler, burar och andra skyddade platser.
Fästingen kan överföra bland annat babesios och monocytär ehrlichios, som normalt inte sprids av svenska fästingar.
Kontakta veterinär och överväg artbestämning om hunden har mycket stora mängder fästingar, om fästingar hittas upprepade gånger inomhus eller under en ovanlig årstid.
Fler reseråd finns under Resa, vaccination & smittskydd.
När ska veterinär kontaktas?
Ett enstaka okomplicerat fästingbett behöver normalt inte veterinärvård. Kontakta däremot veterinär om hunden utvecklar symtom efter ett fästingbett eller om bettstället verkar infekterat.
- Feber
- Tydlig slöhet eller svaghet
- Nedsatt aptit
- Hälta, stelhet eller ledsmärta
- Ovilja att resa sig eller röra sig
- Bleka eller gula slemhinnor
- Mörk eller rödaktig urin
- Blödningar eller många blåmärken
- Kramper eller balansproblem
- Andningsbesvär
- Stort eller infekterat sår vid bettstället
- Snabb försämring
Vid kollaps, kramper, förlamningssymtom, andningsbesvär eller snabbt försämrat allmäntillstånd ska akut djursjukvård kontaktas omedelbart.
Hur veterinären utreder fästingburen sjukdom
Veterinären bedömer hundens symtom, temperatur, allmäntillstånd, resor, tidigare fästingexponering och användning av förebyggande skydd.
Blodprov kan behövas för att kontrollera bland annat blodkroppar, blodplättar, organfunktion och tecken på infektion. PCR eller antikroppsanalys kan användas i vissa situationer.
Ett positivt antikroppsprov betyder inte alltid att en pågående sjukdom har bekräftats. Resultatet måste tolkas tillsammans med hundens symtom och övriga provresultat.
Att analysera en fästing som hittats på en frisk hund ger normalt inte tillräcklig information för att avgöra om hunden kommer att bli sjuk eller behöver behandling.
Fästingmedel och förebyggande skydd
Det finns flera typer av veterinärmedicinska preparat mot fästingar, exempelvis produkter som appliceras på huden, halsband och tabletter. De kan ha olika verkningstid och påverka fästingen på olika sätt.
Valet ska anpassas efter hundens ålder, vikt, hälsa, livsstil, badvanor, resor och vilka andra djur som finns i hemmet.
- Kontrollera att produkten är avsedd för hund.
- Väg hunden före användning.
- Följ rätt viktintervall.
- Kontrollera lägsta ålder.
- Följ angivet behandlingsintervall.
- Kombinera inte flera preparat utan rådgivning.
- Kontrollera säkerheten om katt finns i hemmet.
- Fortsätt gå igenom pälsen regelbundet.
Inget skydd bör ses som en garanti mot samtliga fästingar eller fästingburna infektioner. Kontroll av pälsen och snabb borttagning behövs även när förebyggande preparat används.
Valpar, katter och flera djur i hemmet
Valpar kan ha särskilda ålders- och viktgränser för fästingpreparat. Använd inte en produkt avsedd för en vuxen hund utan att kontrollera att den är lämplig för valpen.
Vissa preparat som är avsedda för hund kan vara farliga för katter. Använd aldrig hundens fästingmedel på en katt och förhindra att katten slickar på en nyligen behandlad hund när produktinformationen kräver separation.
Dräktiga, digivande, sjuka eller medicinerade hundar kan behöva individuell rådgivning från veterinär eller apotek.
Även hundar som tidigare har reagerat på ett parasitpreparat bör få en individuell riskbedömning innan ett nytt preparat används.
Så minskar du risken för fästingbett
- Gå igenom pälsen efter varje skogspromenad.
- Känn bakom öronen och runt halsen.
- Kontrollera armhålor, ljumskar och tassar.
- Ta bort krypande fästingar direkt.
- Ta bort fastsittande fästingar så snart som möjligt.
- Klipp inte bort päls i onödan nära huden.
- Använd ett lämpligt förebyggande skydd vid hög risk.
- Kontrollera hunden även under milda vinterperioder.
- Ta med fästingborttagare på resa.
- Kontrollera hunden noggrant efter hemkomst.
Fästingar förekommer numera över stora delar av Sverige. Aktiviteten varierar med temperatur, fuktighet, väder och lokala förhållanden.
Läs även om loppor hos hund, rävskabb hos hund, demodex hos hund och öronkvalster hos hund.
Sammanfattning
Kontrollera hundens hud och päls regelbundet och ta bort fästingar så snart de upptäcks. Använd pincett eller fästingborttagare, greppa nära huden och dra rakt ut utan att smörja in fästingen.
En liten lokal reaktion är vanligt, men feber, hälta, svaghet, blödningar, neurologiska symtom eller snabbt försämrat allmäntillstånd ska bedömas av veterinär.
Zoostar – när husdjuret får välja.
