Vad innebär ett främmande föremål i mage eller tarm?
Ett främmande föremål är något hunden har svalt som inte kan brytas ned eller passera normalt genom mag-tarmkanalen. Föremålet kan ligga kvar i magsäcken, fastna vid övergången till tarmen eller blockera en del av tunntarmen.
Helt eller delvis tarmstopp
Vid ett fullständigt stopp kan mat, vätska och gas inte passera. Ett delvis stopp kan ge mer svårtolkade och återkommande symtom. Tryck och försämrad blodcirkulation kan skada tarmväggen och i allvarliga fall leda till vävnadsdöd, perforation och bukhinneinflammation.[2]
Vanliga symtom på främmande föremål
Symtomen påverkas av var föremålet sitter, hur länge det har funnits där och om stoppet är helt eller delvis. En hund kan ha ett allvarligt stopp även om den inte kräks hela tiden.
- Upprepade eller återkommande kräkningar
- Kräkning efter mat eller vatten
- Nedsatt eller helt förlorad aptit
- Buksmärta, spänd buk eller böneställning
- Slöhet och ovilja att röra sig
- Diarré, ibland med blod
- Mindre avföring eller utebliven avföring
- Uttorkning
- Viktnedgång vid ett mer långvarigt förlopp
- Oro, gnäll eller att hunden inte hittar en bekväm ställning
Ett föremål som ligger kvar i magsäcken kan ibland ge sporadiska kräkningar under en längre tid, medan ett tarmstopp ofta ger snabbare försämring.[1]
Vilka föremål är särskilt riskfyllda?
Alla föremål som är för stora, vassa, långa eller svårnedbrytbara kan orsaka problem. Risk beror på hundens storlek, föremålets form och var det fastnar.
- Strumpor, tyg, handdukar och underkläder
- Bollar, leksaksdelar och bitar av gummi eller plast
- Stenar, majskolvar, fruktkärnor och benbitar
- Snören, garn, band, rep och tygremsor
- Fiskekrokar, nålar och andra vassa föremål
- Batterier och föremål som kan läcka frätande innehåll
- Magneter eller flera metallföremål
- Hårsnoddar, nappar och små barnleksaker
Linjära främmande föremål
Snören och liknande material kan förankras i magsäcken eller tarmen och göra att tarmen veckas samman. De kan skära in i tarmväggen när tarmen försöker föra materialet framåt och kräver därför särskilt snabb veterinärbedömning.[3]
När är det ett akut nödläge?
Misstänkt tarmstopp ska bedömas skyndsamt. Åk akut om hunden visar något av följande:
- Upprepade kräkningar eller resultatlösa kräkförsök
- Kan inte behålla vatten
- Kraftig eller tilltagande buksmärta
- Svullen eller mycket spänd buk
- Blod i kräkning eller mörk, blodig avföring
- Tydlig slöhet, svaghet eller kollaps
- Blek eller gråaktig munslemhinna
- Misstänkt intag av batteri, magnet, krok, nål eller annat vasst föremål
- Snöre eller tråd syns ur munnen eller ändtarmen
Snabb behandling är viktig eftersom ett stopp kan skada tarmens blodförsörjning och orsaka perforation och bukhinneinflammation.[4]
Vad ska du göra om hunden har svalt ett föremål?
- Kontakta veterinär eller närmaste öppna djursjukhus direkt
- Beskriv föremålet, storleken, materialet och när det svaldes
- Berätta om hundens vikt, symtom och senaste måltid
- Ta med en likadan produkt, förpackning eller bild om det finns
- Följ klinikens instruktioner om mat och vatten före undersökningen
- Håll hunden lugn och förhindra att den sväljer fler föremål
Vänta inte på symtom om föremålet är vasst, giftigt, frätande, magnetiskt eller tillräckligt stort för att kunna fastna. Ett föremål i magsäcken kan ibland tas bort med gastroskopi innan det går vidare till tarmen.[3]
Vad ska du inte göra hemma?
- Framkalla inte kräkning utan uttrycklig instruktion från veterinär
- Dra inte i ett snöre som syns ur munnen eller ändtarmen
- Ge inte mat, olja, laxermedel eller stora mängder fibrer för att ”skjuta ut” föremålet
- Ge inte humanläkemedel
- Tryck eller massera inte en smärtsam eller svullen buk
- Vänta inte tills hunden blir tydligt dålig om du har sett intaget
- Försök inte fånga ett vasst föremål med fingrar eller redskap
Hemåtgärder kan förvärra skadan, fördröja behandling eller göra att ett vasst eller linjärt föremål skadar matstrupe, mage eller tarm.
Hur ställer veterinären diagnosen?
Veterinären bedömer allmäntillstånd, vätskebalans, buksmärta och tecken på cirkulationspåverkan. Uppgifter om vad hunden kan ha svalt och när symtomen började är mycket värdefulla.
Vanliga undersökningar
- Blodprov för vätskebalans, elektrolyter och organpåverkan
- Bukröntgen för att se föremål, gasmönster eller tecken på stopp
- Ultraljud för att bedöma tarmrörelser, vätska och tarmvägg
- Gastroskopi om föremålet misstänks ligga i magsäcken
- Upprepade bilder eller kontrastundersökning i vissa fall
Alla föremål syns inte tydligt på vanlig röntgen. Veterinären väger därför samman sjukdomshistorik, undersökningsfynd och bilddiagnostik.[2]
Hur behandlas ett främmande föremål?
Behandlingen beror på föremålets placering, form, storlek och om hunden har tecken på stopp eller tarmskada.
Övervakning
Ett litet och slätt föremål kan i vissa fall följas med upprepade kontroller om veterinären bedömer att det sannolikt kan passera säkert. Detta ska inte avgöras hemma.
Endoskopi
Föremål som fortfarande ligger i magsäcken kan ibland avlägsnas genom gastroskopi utan att buken behöver öppnas.
Operation
Vid tarmstopp, linjärt föremål, perforationsrisk eller försämrat allmäntillstånd behövs ofta bukoperation. Föremålet avlägsnas genom ett snitt i magsäck eller tarm. Om tarmvävnaden är skadad kan en del av tarmen behöva tas bort.[3]
Eftervård och prognos
Efter endoskopi eller operation följs veterinärens instruktioner om foder, aktivitet, sårvård, läkemedel och återbesök. Hunden kan behöva sjukhusvård med vätska, smärtlindring och övervakning.
Kontakta veterinär direkt efter hemgång vid
- Nya eller tilltagande kräkningar
- Försämrad aptit eller tydlig slöhet
- Svullen eller smärtsam buk
- Feber eller skakningar
- Vätska, rodnad eller svullnad från operationssåret
- Blodig avföring eller kollaps
Prognosen är ofta bättre när föremålet upptäcks och avlägsnas innan tarmen har perforerats eller förlorat sin blodförsörjning. Fördröjd behandling ökar risken för komplikationer.
Så minskar du risken för nya tillbud
- Välj leksaker som är större än hundens mun och anpassade efter tuggstyrka
- Ta bort trasiga leksaker, rep och lösa delar direkt
- Förvara strumpor, nappar, barnleksaker och avfall utom räckhåll
- Övervaka hunden vid tuggben och nya leksaker
- Lär in ”loss” och byteshandel utan konflikt
- Använd koppel eller munkorgsträning vid återkommande intag utomhus efter professionell vägledning
- Kontakta veterinär vid upprepat ätande av icke-mat, eftersom bakomliggande orsaker kan behöva utredas
Ingen leksak är helt oförstörbar. Regelbunden kontroll och rätt storlek är viktigare än materialets marknadsföring.
