Vad är patellaluxation hos hund?
Knäskålen ligger normalt i en fåra på lårbenets framsida och glider där när hunden böjer och sträcker knät. Vid patellaluxation lämnar knäskålen fåran. Den kan luxera medialt, mot benets insida, eller lateralt, mot utsidan. Medial patellaluxation är vanligast, särskilt hos mindre hundar.
Tillståndet är ofta kopplat till hur bakbenets skelett, muskler och senor har utvecklats. Det kan finnas i ett eller båda knäna och symtomen varierar mycket mellan hundar.
Symtom på patellaluxation hos hund
Ett typiskt tecken är att hunden plötsligt lyfter ett bakben och hoppar några steg på tre ben för att sedan gå normalt igen. Vid mer uttalade besvär kan hältan bli återkommande eller konstant.
- Hunden lyfter ett bakben under några steg
- Intermittent eller ihållande hälta
- Stelhet efter vila eller aktivitet
- Ovilja att hoppa, springa eller gå i trappor
- Förändrat rörelsemönster eller kortare steg
- Smärta eller irritation kring knät
- Minskad aktivitet eller lekvilja
- Svagare muskulatur i det drabbade benet
Liknande symtom kan även ses vid andra problem. Läs därför också om hälta hos hund och låt veterinär undersöka återkommande besvär.
Patellaluxation grad 1-4
Veterinären graderar patellaluxationen efter hur lätt knäskålen förskjuts och hur stabilt den ligger i sitt normala läge. Graden är viktig, men hundens smärta, rörelseförmåga och övriga förändringar väger också in i bedömningen.
- Grad 1: knäskålen ligger normalt men kan föras ur läge och återgår själv.
- Grad 2: knäskålen luxerar återkommande och kan stanna ur läge tills benet ändrar position.
- Grad 3: knäskålen ligger oftast ur läge men kan föras tillbaka manuellt.
- Grad 4: knäskålen är permanent ur läge och kan inte föras tillbaka manuellt.
En hund med lägre grad kan ha tydliga besvär, medan en annan hund med högre grad ibland kompenserar länge. Graden ska därför inte bedömas utan en klinisk helhetsbild.
Orsaker till patellaluxation
De flesta fall är utvecklingsrelaterade. Knäskålens fåra kan vara grund, lårben och skenben kan ha avvikande vinklar eller rotation, och sträckapparaten i benet kan dra knäskålen åt sidan. Dessa förändringar kan tillsammans göra knäleden instabil.
Mer sällan uppstår luxationen efter ett trauma som skadar knäets stödjevävnader. En plötslig hälta efter olycka behöver därför undersökas för att utesluta exempelvis korsbandsskada, fraktur eller annan ledskada.
Vilka hundar är mest utsatta?
Patellaluxation ses ofta hos små och dvärgväxta hundraser, men även medelstora och stora hundar kan drabbas. Ras, ärftliga faktorer och benens anatomi spelar roll. Båda knäna kan vara påverkade, ibland i olika grad.
Den som planerar valpköp eller avel bör kontrollera rasens hälsoprogram och föräldrarnas dokumenterade patellastatus när sådan undersökning används. I Zoostars Hundrasbank kan du läsa vidare om rasanpassade hälsorisker och vardagsbehov.
Hur ställs diagnosen?
Veterinären undersöker hundens gång, känner igenom knäleden och bedömer om knäskålen kan förskjutas. Båda bakbenen kontrolleras eftersom problemet kan vara dubbelsidigt.
Röntgen eller annan bilddiagnostik kan behövas för att bedöma skelettets form, artrosförändringar och andra knäproblem. Vid mer komplicerade fall kan hunden remitteras till en veterinär med ortopedisk kompetens.
När ska man kontakta veterinär?
Boka veterinär när hunden återkommande hoppar på tre ben, haltar, visar smärta eller får svårare att röra sig. Tidig bedömning gör det lättare att skilja patellaluxation från andra orsaker till knä- och benproblem.
- Sök snabbt om hunden inte kan stödja på benet.
- Sök snabbt vid kraftig smärta eller tydlig svullnad.
- Sök snabbt efter fall, kollision eller annan olycka.
- Boka kontroll vid återkommande eller tilltagande hälta.
Försök inte själv trycka knäskålen på plats eller testa hur långt den kan föras åt sidan.
Behandling av patellaluxation hos hund
Behandlingen anpassas efter grad, symtom, ålder, aktivitetsnivå och hur benets anatomi ser ut. En hund med lindrig patellaluxation utan smärta eller funktionsproblem kan ibland följas med regelbundna kontroller och anpassad vardag.
Operation övervägs oftare vid återkommande hälta, smärta, försämrad funktion eller högre grad. Kirurgen kan behöva kombinera flera tekniker för att förbättra knäskålens spår, räta upp draglinjen och balansera mjukdelarna kring knät. Smärtlindring, rehabilitering och aktivitetsplan ska alltid ordineras av veterinär.
Eftervård och rehabilitering
Efter operation krävs vanligtvis en period med begränsad aktivitet, kontrollerade rastningar och gradvis återgång till belastning. Följ klinikens instruktioner noggrant och ändra inte träningsplanen på egen hand.
Kontakta veterinär vid ökande smärta, svullnad, sårproblem, feber, tydlig försämring eller om hunden plötsligt slutar använda benet. Rehabilitering kan hjälpa hunden att bygga upp styrka och ett jämnare rörelsemönster, men ska planeras individuellt.
Så kan du hjälpa hunden i vardagen
Vardagliga anpassningar ersätter inte veterinärvård, men kan minska onödig belastning och göra rörelsen tryggare. Anpassa alltid råden efter hundens symtom och veterinärens plan.
- Håll hunden slank och följ upp vikten regelbundet.
- Välj jämn, kontrollerad motion framför tvära stopp och höga hopp.
- Minska halkrisken på golv där hunden ofta går.
- Använd ramp eller trappa om veterinären bedömer att det passar hunden.
- Notera när hältan uppstår och filma rörelsen inför veterinärbesök.
- Avbryt aktivitet om hunden får tydligt ont eller blir mer halt.
Återkommande instabilitet kan bidra till artros hos hund. Följ därför förändringar i rörelsemönster, stelhet och aktivitetslust över tid.
Patellaluxation och andra knäproblem
Patellaluxation kan förekomma tillsammans med andra förändringar i knäleden. Om hältan ändras, blir konstant eller uppstår plötsligt behöver hunden bedömas på nytt. Närliggande guider är stelhet hos hund, Legg-Calvé-Perthes sjukdom hos hund och luxation - led ur led hos hund.
Du hittar fler ämnen i Leder, rörelse & skelett och i Zoostars Hundhälsoguide.
