Vad betyder aptitlöshet hos hund?
Aptitlöshet innebär att hunden äter mindre än normalt eller inte vill äta alls. Inom veterinärmedicin används ibland ordet anorexi för fullständig aptitförlust och hyporexi för minskad aptit.
Aptitförändringar är vanliga vid många sjukdomar och är därför inte specifika för mage eller tarm. De kan uppstå vid illamående, smärta, feber, infektion, tandproblem, organsjukdom, stress eller som reaktion på läkemedel. MSD Veterinary Manual beskriver anorexi som ett vanligt kliniskt tecken vid många systemiska sjukdomar.[1]
Det viktiga är inte bara om hunden äter, utan också hur den mår i övrigt, hur snabbt förändringen kom och om den fortfarande dricker.
Vill hunden inte äta – eller kan den inte äta?
Verklig aptitlöshet
Vid verklig aptitlöshet visar hunden litet eller inget intresse för mat. Illamående, feber, smärta eller systemisk sjukdom är vanliga förklaringar.
Pseudoanorexi
Vid pseudoanorexi kan hunden vara hungrig men ha svårt att ta upp, tugga eller svälja maten. Den kan gå fram till skålen, försöka äta, tappa mat ur munnen eller backa när det gör ont. Orsaker kan vara tand- och munsjukdom, smärta i käke eller svalg, problem i matstrupen eller neurologisk påverkan.[2]
- Nosar på maten men går därifrån
- Tar mat i munnen men tappar den
- Tuggar bara på ena sidan
- Dreglar, smackar eller har dålig andedräkt
- Sväljer upprepade gånger eller hulkar
- Verkar hungrig men får inte i sig maten
Vanliga orsaker till att hunden inte vill äta
Aptitlöshet har många möjliga orsaker. Ett foderbyte eller stress kan spela in, men medicinska orsaker är vanliga och behöver uteslutas när aptiten inte snabbt återkommer.
- Illamående, kräkningar eller diarré
- Magkatarr, magsår eller annan mag-tarmsjukdom
- Pankreatit hos hund
- Främmande föremål i mage eller tarm
- Tandvärk, tandköttsinflammation eller sår i munnen
- Feber, infektion eller allmän inflammation
- Njur-, lever- eller annan organsjukdom
- Smärta från rygg, leder, buk eller annan kroppsdel
- Stress, miljöförändring eller rädsla
- Biverkan av läkemedel eller misstänkt förgiftning
- Hormonell eller annan systemisk sjukdom
- Tumörsjukdom eller kronisk sjukdom
En hund som fortfarande äter godis men ratar vanlig mat kan ändå vara illamående eller ha ont. Det utesluter alltså inte sjukdom.[3]
Vad du säkert kan observera hemma
Du ska inte försöka ställa diagnos hemma, men rätt information gör veterinärens bedömning snabbare och mer träffsäker.
- När hunden åt en normal måltid senast
- Om den dricker normalt eller också undviker vatten
- Om den äter godis men inte sitt vanliga foder
- Om den verkar vilja äta men har svårt att tugga eller svälja
- Om den kräks, har diarré eller ändrad avföring
- Om den dreglar, smackar eller slickar sig om munnen
- Om magen verkar öm, spänd eller uppblåst
- Om hunden är pigg, slö, skakar eller gömmer sig
- Om den kissar eller dricker mer eller mindre än vanligt
- Om den kan ha ätit skräp, ben, leksak, gift eller läkemedel
Väg gärna hunden om det går. Viktnedgång eller minskad muskelmassa är viktig information vid längre tids nedsatt aptit.
När är aptitlöshet hos hund mer brådskande?
Det är hundens allmäntillstånd och övriga symtom som avgör hur bråttom det är – inte bara antalet missade måltider.
- Hunden kan inte behålla vatten eller kräks upprepade gånger
- Magen är uppsvälld, hård eller tydligt smärtsam
- Hunden försöker kräkas utan att något kommer upp
- Kraftig slöhet, svaghet, bleka slemhinnor eller kollaps
- Blod i kräkning eller avföring, eller svart avföring
- Misstanke om gift, läkemedel eller främmande föremål
- Valp, mycket liten hund eller skör senior som inte äter
- Diabeteshund eller hund med annan sjukdom som kräver regelbundna måltider
En diabeteshund som inte äter behöver snabb veterinärkontakt eftersom behandlingsplanen kan behöva justeras. Ändra inte insulin eller annan ordinerad medicin på egen hand.[5]
Vad du kan göra hemma när hunden är pigg i övrigt
Om en vuxen hund bara har hoppat över en måltid och fortfarande är pigg, dricker och saknar andra symtom kan du observera den kort. Målet är att kontrollera om aptiten återkommer – inte att pressa hunden att äta.
- Erbjud den vanliga maten i lugn miljö
- Kontrollera att fodret är färskt och luktar normalt
- Servera en mindre portion och ta bort den efter en stund
- Se till att färskt vatten alltid finns
- Undvik stress runt matskålen och konkurrens från andra djur
- Notera om hunden tar mjuk mat lättare än torrfoder
- Kontakta veterinär om aptiten inte snabbt återkommer eller andra symtom tillkommer
AniCura rekommenderar att man först säkerställer att hunden mår bra och inte väntar för länge med veterinärkontakt om sjukdom eller smärta kan ligga bakom.[3]
Vad du ska undvika
För mycket experimenterande kan dölja symtom, ge magproblem eller göra hunden mer selektiv.
- Ge inte humanläkemedel eller aptitstimulerande läkemedel på egen hand
- Tvinga inte in mat eller vatten i munnen
- Ge inte stora mängder fet mat, matrester eller många olika godbitar
- Vänta inte flera dagar om hunden helt matvägrar
- Ändra inte ordinerad medicin utan veterinärens råd
- Förklara inte återkommande aptitlöshet som kräsenhet utan utredning
Om hunden vill äta men har svårt att tugga eller svälja bör du inte försöka lösa problemet enbart genom att byta foder – mun, svalg eller matstrupe kan behöva undersökas.
Hur veterinären utreder aptitlöshet hos hund
Utredningen börjar med att skilja mellan verklig aptitlöshet och problem med att ta upp, tugga eller svälja maten. Veterinären bedömer också om hunden är uttorkad, har feber, smärta eller tecken på systemsjukdom.
Vanliga delar i utredningen
- Sjukdomshistoria, foderhistorik och genomgång av läkemedel
- Klinisk undersökning och kontroll av vikt och vätskestatus
- Undersökning av mun, tänder, käke och svalg
- Bukpalpation och bedömning av smärta
- Blod- och urinprov
- Röntgen eller ultraljud vid misstänkt buk- eller organsjukdom
- Ytterligare prover utifrån hundens ålder och övriga symtom
VCA beskriver att minskad aptit tillsammans med slöhet oftast behöver utredas medicinskt och att problem i mun eller matstrupe kan göra att hunden inte kan äta trots att den vill.[4]
Behandlingen riktas mot orsaken
Vätska, illamåendebehandling, smärtlindring, tandvård, nutritionsstöd eller annan behandling kan bli aktuell beroende på orsaken. Aptitstimulerande läkemedel kan ibland användas av veterinär, men de ersätter inte utredning av bakomliggande sjukdom.
