Vad är exokrin pankreasinsufficiens hos hund?
Bukspottkörtelns exokrina del bildar enzymer som behövs för att bryta ned fett, protein och kolhydrater. Vid EPI är produktionen och utsöndringen så låg att hunden inte längre kan tillgodogöra sig maten normalt.
Resultatet blir framför allt maldigestion, alltså bristfällig nedbrytning av näringsämnen. Ospjälkad föda blir kvar i tarmen och bidrar till stora mängder lös, ofta blek och illaluktande avföring. Hundens näringsupptag försämras och vikten sjunker trots att aptiten kan vara mycket god.
Bukspottkörteln har stor reservkapacitet, och kliniska symtom uppträder vanligen först när en mycket stor del av den exokrina funktionen har gått förlorad.[1]
Vanliga symtom vid EPI
Symtomen utvecklas ofta gradvis och kan först misstolkas som känslig mage, foderproblem eller parasiter.
- Viktnedgång eller svårt att gå upp i vikt
- Normal eller kraftigt ökad aptit
- Stora mängder lös eller grötig avföring
- Blek, gulgrå eller fetglänsande avföring
- Stark lukt från avföringen
- Gaser och bullrig mage
- Matt eller försämrad päls
- Äter avföring eller söker mat ovanligt intensivt
- Återkommande diarré
- Svaghet vid långt gången viktnedgång
Kräkning är inte det mest typiska tecknet
Vissa hundar kan kräkas eller få nedsatt aptit, men då behöver veterinären också överväga samtidig pankreatit, tarmsjukdom eller annan komplikation.
Orsaker och hundar med ökad risk
Förlust av enzymproducerande vävnad
Hos schäfer, långhårig collie och eurasier är pankreatisk acinär atrofi en viktig orsak. Den enzymproducerande vävnaden bryts då gradvis ned. Hos andra raser är kronisk pankreatit hos hund en vanlig bakomliggande orsak. Mer sällan kan en förändring som blockerar bukspottkörtelns utförsgång bidra.[1]
Ålder och ras ger ledtrådar, inte diagnos
Unga vuxna schäfrar är en klassisk riskgrupp, men EPI kan förekomma hos hundar av alla raser och åldrar. Symtomen måste därför utredas även när hunden inte tillhör en typisk riskras.
När behöver hunden veterinär snabbt?
EPI är oftast ett kroniskt tillstånd och inte ett akut nödläge i sig. Snabb bedömning behövs däremot när hunden är tydligt påverkad eller när en annan sjukdom kan finnas samtidigt.
- Snabb eller kraftig viktnedgång
- Hunden kan inte behålla vatten
- Upprepade kräkningar
- Tydlig buksmärta eller uppsvälld buk
- Blodig eller svart tjärlik avföring
- Kraftig slöhet, svaghet eller vinglighet
- Tecken på uttorkning
- Kollaps eller snabbt försämrat allmäntillstånd
En hund som fortsätter gå ned i vikt trots påbörjad behandling ska också bedömas på nytt. Det kan bero på otillräcklig enzymbehandling, vitamin B12-brist, felaktig måltidsrutin eller samtidig tarmsjukdom.
Hur ställs diagnosen EPI?
TLI är det viktigaste testet
Diagnosen bekräftas med ett artspecifikt blodprov som mäter trypsinlik immunreaktivitet, TLI. Ett tydligt lågt värde visar att bukspottkörtelns exokrina funktion är kraftigt nedsatt. Vid gränsvärden kan veterinären behöva upprepa provet efter fasta och samtidigt utreda andra orsaker till symtomen.[2]
Vitamin B12 och folat kontrolleras ofta samtidigt
Vitamin B12, även kallat kobalamin, bör mätas eftersom brist är vanligt vid EPI och kan försämra svaret på behandlingen. Folat kan ge kompletterande information om tunntarmens funktion och bakteriefloran.[3]
- Klinisk undersökning och noggrann sjukdomshistoria
- Vikt och hullbedömning
- TLI-blodprov
- Vitamin B12 och folat
- Blodstatus och organvärden vid behov
- Avföringsprov för parasiter när symtombilden kräver det
- Ytterligare mag-tarmutredning om svaret på behandling är otillräckligt
Vanliga blodprov eller avföringens utseende räcker inte ensamma för att fastställa EPI.
Behandling av exokrin pankreasinsufficiens
Matsmältningsenzymer till måltiderna
Grunden är pankreasenzymersättning som blandas i maten enligt veterinärens individuella ordination. Behandlingen behöver i de flesta fall ges till varje måltid under resten av hundens liv. Mängden anpassas efter avföring, viktutveckling och tolerans.
Vitamin B12 vid brist
Om prov visar lågt vitamin B12 behöver hunden kompletterande behandling. B12-brist ska inte lämnas obehandlad eftersom den kan bidra till fortsatt viktnedgång, dåligt behandlingssvar och sämre prognos.
Behandla inte på chans
Enzympreparat, antibiotika, syradämpande läkemedel eller andra behandlingar ska inte läggas till eller ändras utan veterinärens bedömning. Otillräckligt svar kan ha flera orsaker och behöver utredas systematiskt.
Foder och måltidsrutiner vid EPI
Det finns inte ett enda foder som passar alla hundar med EPI. Ett komplett, lättsmält foder och en stabil måltidsrutin är ofta en bra grund, men valet måste anpassas efter hundens hull, avföring, andra sjukdomar och hur den svarar på enzymbehandlingen.
- Följ veterinärens foder- och enzymplan konsekvent
- Ge enzymer till alla riktiga måltider enligt ordination
- Undvik täta foderbyten under utvärderingen
- Räkna in godis och tugg i den totala planen
- Följ vikt och hull regelbundet
- Dokumentera avföringens mängd och konsistens
- Ändra inte fetthalt eller fibernivå på egen hand
- Säkerställ att fodret är fullvärdigt
En mycket fettsnål kost är inte ett generellt krav vid EPI. Vissa fibertyper kan störa enzymaktiviteten, medan andra kan tolereras. Därför är individuell utvärdering bättre än en stel standardregel.
Uppföljning och om behandlingen inte räcker
De första tecknen på förbättring är ofta fastare och mindre voluminös avföring, minskad hungerstress och stabilare vikt. Full återhämtning av hull kan ta längre tid.
Kontakta veterinären om hunden inte förbättras
- Kontrollera att enzymer ges korrekt till varje måltid
- Utvärdera om mängden behöver justeras
- Kontrollera eller följ upp vitamin B12
- Bedöm om fodret tolereras
- Uteslut parasiter eller annan tarmsjukdom
- Överväg samtidig kronisk enteropati eller IBD
- Bedöm om pankreatit eller annan sjukdom förekommer samtidigt
Byt inte samtidigt enzympreparat, foder och flera tillskott. Då blir det svårt att veta vad som fungerar eller orsakar problem.
Prognos och livet med EPI
De flesta hundar kan få god livskvalitet och normal livslängd när diagnosen är korrekt, enzymbehandlingen fungerar och vitamin B12-brist hanteras. Behandlingen är oftast livslång eftersom den förlorade enzymproducerande vävnaden sällan återhämtas.
Prognosen är sämre om hunden inte kommer i klinisk remission, har uttalad B12-brist eller samtidig allvarlig sjukdom. Regelbunden viktkontroll och snabb justering av planen minskar risken att hunden åter börjar tappa hull.[4]
EPI, pankreatit och tarmsjukdom – vad är skillnaden?
EPI handlar om brist på matsmältningsenzymer. Pankreatit är inflammation i bukspottkörteln och ger oftare akut illamående, kräkningar, buksmärta och nedsatt aptit. Kronisk tarmsjukdom kan ge diarré och viktnedgång men diagnostiseras och behandlas på annat sätt.
Tillstånden kan förekomma samtidigt. Därför ska utebliven förbättring inte automatiskt lösas genom att öka enzymerna eller byta foder. Veterinären kan behöva kontrollera hela mag-tarmbilden och utesluta exempelvis foderintolerans, parasiter eller annan bakomliggande sjukdom.
