Vad är IBD hos hund?
IBD står för inflammatory bowel disease, på svenska inflammatorisk tarmsjukdom. Vid sjukdomen finns en långvarig inflammation i magsäckens eller tarmens slemhinna. Inflammationen kan störa nedbrytning, näringsupptag, tarmrörelser och samspelet mellan immunförsvar, foder och tarmflora.
Besvären kan sitta i olika delar av mag-tarmkanalen
Om magsäcken främst är påverkad dominerar ofta kräkningar. Tunntarmspåverkan kan ge större mängder diarré, viktnedgång och näringsbrist. Tjocktarmsinflammation kan ge täta små tarmtömningar, slem, färskt blod och krystningar. Läs även om kolit hos hund, diarré hos hund och kräkningar hos hund.
Vanliga symtom vid IBD och kronisk enteropati
Symtomen pågår eller återkommer vanligtvis i mer än tre veckor och kan komma i skov. En hund kan ha ett eller flera tecken samtidigt.[2]
- Kronisk eller återkommande diarré
- Kroniska eller återkommande kräkningar
- Viktnedgång eller svårt att hålla vikten
- Minskad eller ökad aptit
- Gasighet och bubblande mage
- Slem eller blod i avföringen
- Täta tarmtömningar eller brådskande trängningar
- Buksmärta eller orolig kroppshållning
- Trötthet och sämre ork
- Matt päls eller tecken på näringsbrist
Vissa hundar har tydliga symtom varje dag medan andra verkar må bra mellan episoderna. Återkommande besvär ska därför inte avfärdas enbart för att hunden har bättre perioder.
IBD eller kronisk inflammatorisk enteropati?
Begreppet kronisk enteropati används för hundar med mag-tarmsymtom som har pågått i minst tre veckor efter att flera andra orsaker har uteslutits. Tillståndet delas ofta in efter vilken behandling hunden svarar på, exempelvis foderresponsiv, mikrobiotamoduleringsresponsiv, immunhämningsresponsiv eller icke-responsiv enteropati.
IBD bör användas mer precist
Enligt modern veterinärmedicinsk terminologi bör idiopatisk IBD främst användas när hunden har kvarstående kliniska symtom och vävnadsprov visar inflammatoriska celler utan identifierbar bakomliggande orsak. Många hundar med kroniska symtom förbättras av diet och behöver aldrig immunhämmande behandling.[1]
Orsaker och faktorer som kan bidra
Den exakta orsaken är ofta okänd. Sjukdomen tros utvecklas genom ett komplicerat samspel mellan immunförsvaret, tarmens barriär, foderämnen, mikrobiomet och genetisk känslighet.
Andra sjukdomar måste uteslutas
- Parasiter, exempelvis Giardia hos hund
- Foderintolerans eller foderreaktion
- Exokrin pankreasinsufficiens, EPI
- Pankreatit hos hund
- Lever-, njur- eller hormonell sjukdom
- Främmande föremål eller förändrad tarmstruktur
- Infektion eller annan inflammation
- Polyper, tumör eller intestinalt lymfom
Diagnosen är därför en uteslutningsdiagnos och ska inte sättas enbart på symtombilden.
När behöver hunden veterinär snabbt?
Sök akut eller samma dag
- Hunden kan inte behålla vatten
- Upprepade eller intensiva kräkningar
- Större mängder blod eller svart avföring
- Tydlig eller tilltagande buksmärta
- Slöhet, svaghet, vinglighet eller kollaps
- Snabb och oförklarlig viktnedgång
- Uttorkning eller mycket dåligt matintag
- Svullen buk eller svullna ben
- Andningspåverkan
- Valp, äldre hund eller hund med annan sjukdom som försämras
Proteinförlorande enteropati är ett allvarligt tillstånd
Vid svår tarmsjukdom kan protein läcka ut genom tarmen och ge lågt albumin. Då kan vätska samlas i buk eller vävnader, och prognosen blir mer försiktig. Hundar med svullen buk, svullna ben, kraftig svaghet eller andningsbesvär ska bedömas snabbt.[1]
Hur diagnostiseras IBD hos hund?
Veterinären börjar med sjukdomshistoria, klinisk undersökning och bedömning av vikt, muskelmassa och vätskebalans. Utredningen anpassas efter hundens symtom och hur påverkad den är.
Vanliga undersökningar
- Blodprov och urinprov
- Avföringsprov och parasitkontroll
- Kontroll av albumin och andra proteiner
- Mätning av vitamin B12, folat och pankreasmarkörer
- Röntgen eller ultraljud av buken
- Strikt dietprövning
- Endoskopi och vävnadsprov när det behövs
Vävnadsprov kan krävas för säker IBD-diagnos
Endoskopi eller kirurgisk biopsi kan behövas när hunden inte svarar som väntat, har allvarliga laboratorieavvikelser eller när tumör och andra förändringar måste skiljas från inflammation. Vävnadsprover bedöms enligt standardiserade histopatologiska principer.[5]
Behandling av IBD och kronisk enteropati
Behandlingen styrs av sjukdomsgrad, provsvar och hur hunden svarar på stegvisa åtgärder. Målet är att få kontroll över symtomen, förbättra näringsupptaget och minska inflammation utan mer behandling än vad hunden behöver.
Dietprövning är ofta ett tidigt steg
Veterinären kan rekommendera ett lättsmält, hydrolyserat eller nytt proteinbaserat helfoder. Dietprövningen måste följas strikt utan godis, tugg, matrester eller smaksatta tillskott. En hund kan förbättras snabbt, men dieten behöver följas enligt veterinärens plan för att resultatet ska kunna bedömas.[3]
Övrig behandling
Beroende på fynd kan hunden behöva vätskebehandling, vitamin B12, stöd för tarmens mikrobiom eller annan symtomlindring. Immunhämmande behandling används när diet och annan riktad behandling inte räcker och när veterinären bedömer att inflammationen motiverar det. Ge aldrig humanläkemedel eller överblivna djurläkemedel.
Mat, rutiner och uppföljning i vardagen
Följ dieten exakt
- Ge endast den ordinerade dieten under prövotiden
- Kontrollera godis, tugg och smaksatta läkemedel
- Mät portioner och följ viktutvecklingen
- Byt inte foder upprepade gånger på eget initiativ
- Ge små och regelbundna måltider om veterinären rekommenderar det
- Ha färskt vatten tillgängligt
För symtomdagbok
Anteckna avföringskvalitet, kräkningar, aptit, vikt, läkemedel och eventuella avsteg från dieten. Fotografera avföring vid tydliga förändringar. Informationen hjälper veterinären avgöra om hunden förbättras och vilken del av planen som fungerar.
Prognos och återfall
Prognosen varierar. Många hundar med foderresponsiv enteropati får god kontroll med rätt diet och kan leva ett normalt liv. Andra behöver långvarig läkemedelsbehandling och regelbundna kontroller.
Mer allvarlig sjukdom, mycket lågt albumin, svår viktnedgång eller uteblivet svar på flera behandlingar är förknippat med en mer försiktig prognos. Återfall kan uppstå vid foderavsteg, stress, annan sjukdom eller när behandlingen behöver justeras.
Vad ska undvikas?
- Att själv ställa IBD-diagnos utifrån diarré
- Upprepade foderbyten utan plan
- Godis eller tugg under en strikt dietprövning
- Humanläkemedel eller överblivna receptläkemedel
- Att avsluta ordinerad behandling tvärt
- Att använda antibiotika utan tydlig veterinärindikation
- Att vänta vid snabb viktnedgång eller svullnad
- Att missa återbesök och blodprovskontroller
Kroniska mag-tarmsymtom kräver en strukturerad utredning. Den mest tids- och kostnadseffektiva vägen är vanligtvis att följa en tydlig veterinärplan i rätt ordning, inte att prova många produkter samtidigt.
